bara för att



 
Snart ett år sedan, på Rhodos, ni vet det stället jag skulle uppdatera er om för snart ungefär ett år sen?
 

Ja, som jag skrev, jag kommer inte börja blogga nu hux flux, det vet ju alla vid det här laget. Antagligen så kommer ingen heller se det här blogg inlägget, eftersom jag förlorade mina 5-10 dagliga läsare för över ett år sedan. Men det är inte det jag kommer skriva om. Jag vet inte vad jag kommer skriva om eller varför jag skriver. Jo. För att jag vill, för att jag kan, jag känner för det. Och för att jag kan! 
 
I jag vet inte hur många år försökte jag få läsare, en populär blogg. En sån där som har 1000-tals dagliga läsare, en sån där som har ett ashäftigt liv som är fyllt med en massa photoshoots och events, men som samtidigt har tid att ladda upp de högst professionella bilderna och skriva om det. 
 
Det är främst det som fick mig att sluta. Jag menar jag satt där, efter att ha vart ute och tagit bilder i en timme, för att sedan komma in, försöka ladda upp bilderna som även det tar en timme, för att sedan öppna adobe photoshop för att sätta igång och göra bilderna "professionella", vilket tar längst tid av allt ibland.
Det är för att jag är så sjukt trött på att göra det där framför en skärm i flera timmar i streck, (för ärligt, det är så lång tid det faktiskt tog för mig att göra ETT blogginlägg) samtidigt som jag ska hinna med annat också!
 
Jag avgudade, och avgudar fortfarande alla som lyckades med detta alltså. Speciellt att ladda in dem där JÄVLA bilderna i datorn. 
 
Of course tröttnade jag ju. Jag kommer också ihåg hur jag satt en hel sommar och fixade min bloggdesign. Jag var ju helt sjukt hysterisk om detta. Jag såg det ju som ett jobb, det var ju mitt ANSVAR att få det här så bra som möjligt! (vilket det var också)
 
Så ja, trött och slut och det framförde en sån OTROLIG stress hos mig så jag missade till och med skolarbete och såna saker. 
Alla tycker väl olika men jag känner ju nu när jag tänker på det att det är ju helt insane. Efter att jag slutade blogga, växte ifrån att blogga på något sätt, så har jag liksom mått bättre. Jag var så otroligt upptagen dag in och dag ut att få min blogg, med de sketna 5-10 läsarna att växa, och jag VET att det är ett sju helsikes jobb, men jag klarade och klarar helt enkelt inte av det bara. 
 
Jag bloggade ju för att jag tyckte det var kul, det är ju så sjukt kul!! Men jag tycker inte om att göra saker som har så mycket bakslag, bakslag för mig alltså.
 
 
 
Jag har nu läst igenom vad jag har skrivit, för ordena kom bara i en rasande fart på tangentbordet. Nu vet jag vad jag kände för, ville, och BEHÖVDE skriva om. Skönt.
 
Detta blev kanske väldigt oklart, men kram!
 
 
 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback